whippettito

Vår pojk har nu kommit in i trotsåldern.

Tito har nu blivit 15 veckor och det går fortfarande som på räls. Vi märker dock att han har trätt in i vår första upplevda trotsålder. Att lyssna verkar inte längre vara obligatoriskt utan han tänjer på gränserna så mycker som det går. Men detta hör ju till då man skaffar en valp.

Dock har man en godisbit eller en lockande leksak så går det fortfarande bra med sitt, ligg och kom. Däremot att vänta vill han inte göra alltid. Men skam den som ger sig och hans matte är , ursäkta språket, jäkligt envis.

Vi har kontinuerligt klippt klorna på honom varje vecka så att han ska vänja sig. Nu sist gick det mycket mycket bra. Han nosade knappt och låg där och brydde sig knappt om att saxen tog klo för klo. Så det är en lättnad för oss.

Vi fortsätter att träffa fler och fler kompisar. Sist nu träffade vi en pinchertik i trapphuset och allt gick jätte bra. Imorgon ska vi på hundträff och förväntar oss bara det bästa. Ska bli kul att socialisera honom rejält och att han får springa lös och leka av sig.

Vet inte om det finns så mycket att skriva. Han börjar bli piggare och han kan hålla ut längre. Så vi aktiverar honom mer nu än vad vi gjorde de första veckorna. Men det är också sådant som händer alla valpar.