whippettito

Jag ber så mycket om ursäkt. Skrev i sista inlägget att jag skulle uppdatera bloggen mer. Men nu sitter jag i alla fall här två veckor sen senaste inlägget.

      Tito är nu hela 17 veckor, vilket i sin tur innebär att vi har haft honom i 7 veckor :O. Tiden går fort när man har roligt ^^.

Vi kommer den 11 augusti anmäla oss till höstens lydnadskurser och någon hundträff har fortfarande inte blivit av. Detta beror på att dom har lagt ner det under sommaren eftersom det finns mycket huggorm i skogarna. Men träffarna ska börja igen om någon månad.

      

      Detta hindrar dock inte vår lille pojk att möta nya vänner, on the contrary. Vi träffade två italienska vinthundar ute på en promenad som det blev lite leka med. Vilket var kul att se eftersom dem båda tillhör vinthundssläktet men dessa var ganska mycket mindre än vad Tito var. Har även hälsar lite då man möter andra hundar.

      

      Har för första gången även lämnat honom på dagpassning en gång. Vi har Tex och Terry här i stan, mycket trevlig och kunnig personal. De har hundpassning på max tre timmar och det kostar 50 kr/ timma. Det är något som kan komma till att behövas senare så ville prova det en gång. Väl där satt en jätte fin amstaffhona och längtade efter sällskap. En något rädd Tito var lite skrämd till en början, men efter att matte ignorerade det beteendet så gick han fram och nosa och fick då beröm. När jag sedan kom tillbaka en timma senare så hade någon lämnat in en underbart söt dansk/svensk gårdshund som var i samma ålder som Tito. Fick höra att dem hade lekt i stortsett hela tiden och han lekte fortfarande när jag kom dit. Vilket är ett bra tecken att han kan leka även om inte matte eller husse är där.

      Han är fortfarande envis gällande att komma på inkallning. När vi tränar går det bra, men sen när det ska tillämpas under exempelvis promenad så funkar det inte riktigt. Istället så springer man runt i cirklar och lyssnar inte alls. Detta tvingar i sin tur matte att agera lite väl konstigt för en människa. När han får sådana här löprundor så springer jag åt något annat håll och ropar. Och nyfiken som en valp är så börjar han jaga mig och till slut efter lite kull så har man honom tillbaka. Jag publicera även en länk till några filmklipp där vi har filmat när han leker. Jäklar vad snabb han är. http://www.facebook.com/profile.php?id=598909584&ref=ts

      Ensamhetsträningen är även i full gång vilket är lite hjärteskärande. Vi har då sett till att han är ordentligt rastad och trött. När han lagt sig i soffan och börjar lugna ner sig så går vi utanför dörren. När vi nu har suttit en bit bort och hört hur han gnäller, ylar, skäller och klöser på dörren är det svårt att inte gå och öppna dörren och säga "men vi är ju här". Det är inte så mycket som det låter, det är mest ylningar och gnäll. Men vi har aldrig gått in då han låter vilket kommer att hjälpa honom och oss senare i hans liv. Då vi hör att han tystnar vilket han gör efter ca 5 minuter så går vi in. Men även sådana här saker måste ju tränas.

Slutligen vill jag bara säga:

Ska försöka bättra mig på bloggen jag lovar!

Vår pojk har nu kommit in i trotsåldern.

Tito har nu blivit 15 veckor och det går fortfarande som på räls. Vi märker dock att han har trätt in i vår första upplevda trotsålder. Att lyssna verkar inte längre vara obligatoriskt utan han tänjer på gränserna så mycker som det går. Men detta hör ju till då man skaffar en valp.

Dock har man en godisbit eller en lockande leksak så går det fortfarande bra med sitt, ligg och kom. Däremot att vänta vill han inte göra alltid. Men skam den som ger sig och hans matte är , ursäkta språket, jäkligt envis.

Vi har kontinuerligt klippt klorna på honom varje vecka så att han ska vänja sig. Nu sist gick det mycket mycket bra. Han nosade knappt och låg där och brydde sig knappt om att saxen tog klo för klo. Så det är en lättnad för oss.

Vi fortsätter att träffa fler och fler kompisar. Sist nu träffade vi en pinchertik i trapphuset och allt gick jätte bra. Imorgon ska vi på hundträff och förväntar oss bara det bästa. Ska bli kul att socialisera honom rejält och att han får springa lös och leka av sig.

Vet inte om det finns så mycket att skriva. Han börjar bli piggare och han kan hålla ut längre. Så vi aktiverar honom mer nu än vad vi gjorde de första veckorna. Men det är också sådant som händer alla valpar.

 

På begäran ska jag återigen ta tag i denna blogg. Tyvärr är det lite så här med mig att jag har en blogg och efter två veckor så börjar det bli väldigt glest i inläggen.

Det som har hänt sen senaste inlägget är följande:

Hundträffarna har inte blivit av än då vi inte har varit hemma av någon anledning. Den sista anledningen var att Tito och jag satt på tåget hem från Nyköping.

Vi hade varit och hälsat på då mamma/mormor fyllde år och de resterande i släkten ville ju träffa "barnbarnet".

Då vi var  i Nyköping så har han fått vara ute hela tiden nästan då vi bodde ute vid husvagnen. Han har träffat på lite hundar och även passat på att leka lite med en golden vid namn Inez. Allt gick som förväntat jätte bra. Inez hade en väldigt lugn och go energi. Tito gjorde det en valp brukar göra, nosa först försiktigt och sedan börja busa.

Han fick även en chans att bada i havet. Så mycket till bada blev det dock inte. Försökte med hans nya favoritleksak att få honom nära genom att kasta den i vattnet och det funkade några gånger.

Han nya favoritleksak är förövrigt en rosa pipråtta med överdrivet lång svans. Det ska alltid vara en pipleksak som är roligast. Damn.

Tågresan gick även det som förväntat. 

Han sov.

Someone that´s suprised? Vi hade turen att sitta ensamma vid mitt säte så han kunde ligga ensam i sätet bredvid. Och för er som irriterar er på hundhår på tåg/busstolar kan jag medela att han låg på en handduk även kallat för uppvisande av sunt förnuft.

På lördag kommer det 15 veckors bilder på honom och på söndag även bilder från hundträffen. För denna gång SKA vi dit.

Sista bilden blir den som jag tog när vi kom hem tillbaka till Växjö och Husse ^^.